"hemma"
såå..
nu sitter jag här i mitt nya hem och skriver. jag vaknade nästan precis. eller vaknade och vaknade.. jag låg så länge som möjligt i sängen så dom inte skulle komma och snacka med mig, haha. jag fattar ingenting vad dom säger, verkligen ingenting. men det kan ju bara bli bättre.
ja igår var ett äventyr, det är bara förnamnet. haha när jag satt på busstationen hade jag sånt fett självförtroende att jag glömde av vilken buss jag skulle ta, så jag tog fel. fast till rätt destination men det kom fram en timma tidigare. så där satt jag på valladolids busshållsplats med min väska och en vatteflarra. såklaaart kommer det fram en äcklig kille på 27 bast och började snacka med mig. jag fattade faktiskt det mesta och svarade på allt. det var bara det att han var nog ute efter något annat än att prata. han frågade först mig om jag ville följa med till en bar och äta. - nej tack, det är lugnt, sa jag. han insisterade men jag insisterade tillbaka. sen var det; kan jag få en puss?? - nej det får du inte. sen var det; vill du vara med på ett foto med mig? - nej tack... så höll det på i en timma tills min familj kom och hämtade mig. men först så fattade dom inte att jag var jag, för jag stod och snackade med honom. så dom gick iväg typ en kvart sen kom dom igen och räddade miiiig :D dagens pärs kände jag.
sen var det hem till dom.. klockan var ett på natten och jag ville bara sova. men nä nä, då skulle man dricka smält choklad :s så jävla äckligt. sen fick jag ringa hem till mamma.. saknar dig så mycket! SEN fick jag sova. fast sova och sova...min säng = att ligga på golvet typ så jag låg uppe i några timmar och typ..ja..lipade haha.
men det kan som sagt bara bli bättre nu. speciellt efter middagen.. fyyy faan! ärtsoppa med pasta.. jag höll seriöst på att spy och jag är inte äckelmagad. meeeeeeeeen nu måste jag la försöka snacka med dom. mamman skrämmer skiten ur mig, men systern och pappan är helt okej. dom fattar att jag är nervös som ett vrak och det säger jag hela tiden också.
men smsa gärna mig om ni har tillfälle för jag dör lite här borta och behöver kärlek från er.
nu sitter jag här i mitt nya hem och skriver. jag vaknade nästan precis. eller vaknade och vaknade.. jag låg så länge som möjligt i sängen så dom inte skulle komma och snacka med mig, haha. jag fattar ingenting vad dom säger, verkligen ingenting. men det kan ju bara bli bättre.
ja igår var ett äventyr, det är bara förnamnet. haha när jag satt på busstationen hade jag sånt fett självförtroende att jag glömde av vilken buss jag skulle ta, så jag tog fel. fast till rätt destination men det kom fram en timma tidigare. så där satt jag på valladolids busshållsplats med min väska och en vatteflarra. såklaaart kommer det fram en äcklig kille på 27 bast och började snacka med mig. jag fattade faktiskt det mesta och svarade på allt. det var bara det att han var nog ute efter något annat än att prata. han frågade först mig om jag ville följa med till en bar och äta. - nej tack, det är lugnt, sa jag. han insisterade men jag insisterade tillbaka. sen var det; kan jag få en puss?? - nej det får du inte. sen var det; vill du vara med på ett foto med mig? - nej tack... så höll det på i en timma tills min familj kom och hämtade mig. men först så fattade dom inte att jag var jag, för jag stod och snackade med honom. så dom gick iväg typ en kvart sen kom dom igen och räddade miiiig :D dagens pärs kände jag.
sen var det hem till dom.. klockan var ett på natten och jag ville bara sova. men nä nä, då skulle man dricka smält choklad :s så jävla äckligt. sen fick jag ringa hem till mamma.. saknar dig så mycket! SEN fick jag sova. fast sova och sova...min säng = att ligga på golvet typ så jag låg uppe i några timmar och typ..ja..lipade haha.
men det kan som sagt bara bli bättre nu. speciellt efter middagen.. fyyy faan! ärtsoppa med pasta.. jag höll seriöst på att spy och jag är inte äckelmagad. meeeeeeeeen nu måste jag la försöka snacka med dom. mamman skrämmer skiten ur mig, men systern och pappan är helt okej. dom fattar att jag är nervös som ett vrak och det säger jag hela tiden också.
men smsa gärna mig om ni har tillfälle för jag dör lite här borta och behöver kärlek från er.
Kommentarer
Postat av: Din Kussimurr
Åååhh min älskade finaste favorit, Nicole!!! Blir ledsen av att läsa detta (trots din ironi som sprider sig över detta inlägg)! Du måste lova att messa/ringa/maila så fort du vill skypa eller prata ett långt och dyrt telefonsamtal! xxx
Trackback
