nicoleberger

hoooola todos!

allt känns mycket bättre nu. tror jag haha. jag är helt konstig och känner inte igen mig själv! så fort jag inte är med någon i familjen börjar jag gråta :s har aldrig känt såhär förut. jag känner mig liksom helt tom, precis som om jag är död inombords. jag tror det är all saknad som gör mig sånhär. att inte ha möjlighet att krama mamma, skälla på marcus, skämta med mina tjejer eller äta sushi med mormor känns konstigt. jag har det hur bra som helst här nere, familjen är snäll och jag fattar det mesta.mamman och jag hänger ganska mycket eftersom alla andra är på jobbet eller pluggar.  idag sa hon att anledlningen att hon inte jobbar och varför hon är blek och trött hela tiden är att hon är inne i en stor bauta depression efter att hennes syster och pappa dog i juni. så nu fattar jag det och försöker muntra upp henne. sen känner jag mig så jävla kass som lipar hela tiden för att jag har valt att åka hit när många anda inte fått chansen, sen ligger hon där och har förlorat två familjemedlemmar och inte gråter.

jag är känslomässigt urladdad helt enkelt.
enda sättet att ladda mina batteri är typ genom en kram.. som jag inte fått sen fredags. det är sjukt va man är bortskämd med kärlek hemma i sverige. men jag har aggressiva betty brevid mig i min säng så det kompenserar lite :)

idag har jag bara tagit det lugnt, gick ut på en lång promenad till sjön och sen gick jag till banken och tog ut lite pengar. nu är det siesta och det känns som det alltid är det haha.

sen när det blir svalare ikväll ska jag ut och springa. sen skype med 08spb<3

echar de menos a todos!

 fyyy fan att springa när det  30+ och stekande sol (söt)

stadens gym. klitterbadet och motionshuset,  släng er i väggen!!

 sjön är jättefin, dock obadlig :/

några sekunder efter att denna bild togs så blev jag nedsprutad av vattenspridare... panik


 lmin ängel är med mig hela tiden mamma<3