siesta 24/7
hoooola todos!
allt känns mycket bättre nu. tror jag haha. jag är helt konstig och känner inte igen mig själv! så fort jag inte är med någon i familjen börjar jag gråta :s har aldrig känt såhär förut. jag känner mig liksom helt tom, precis som om jag är död inombords. jag tror det är all saknad som gör mig sånhär. att inte ha möjlighet att krama mamma, skälla på marcus, skämta med mina tjejer eller äta sushi med mormor känns konstigt. jag har det hur bra som helst här nere, familjen är snäll och jag fattar det mesta.mamman och jag hänger ganska mycket eftersom alla andra är på jobbet eller pluggar. idag sa hon att anledlningen att hon inte jobbar och varför hon är blek och trött hela tiden är att hon är inne i en stor bauta depression efter att hennes syster och pappa dog i juni. så nu fattar jag det och försöker muntra upp henne. sen känner jag mig så jävla kass som lipar hela tiden för att jag har valt att åka hit när många anda inte fått chansen, sen ligger hon där och har förlorat två familjemedlemmar och inte gråter.
jag är känslomässigt urladdad helt enkelt.
enda sättet att ladda mina batteri är typ genom en kram.. som jag inte fått sen fredags. det är sjukt va man är bortskämd med kärlek hemma i sverige. men jag har aggressiva betty brevid mig i min säng så det kompenserar lite :)
idag har jag bara tagit det lugnt, gick ut på en lång promenad till sjön och sen gick jag till banken och tog ut lite pengar. nu är det siesta och det känns som det alltid är det haha.
sen när det blir svalare ikväll ska jag ut och springa. sen skype med 08spb<3
echar de menos a todos!
fyyy fan att springa när det 30+ och stekande sol (söt)
stadens gym. klitterbadet och motionshuset, släng er i väggen!!
sjön är jättefin, dock obadlig :/
några sekunder efter att denna bild togs så blev jag nedsprutad av vattenspridare... panik
lmin ängel är med mig hela tiden mamma<3
"hemma"
nu sitter jag här i mitt nya hem och skriver. jag vaknade nästan precis. eller vaknade och vaknade.. jag låg så länge som möjligt i sängen så dom inte skulle komma och snacka med mig, haha. jag fattar ingenting vad dom säger, verkligen ingenting. men det kan ju bara bli bättre.
ja igår var ett äventyr, det är bara förnamnet. haha när jag satt på busstationen hade jag sånt fett självförtroende att jag glömde av vilken buss jag skulle ta, så jag tog fel. fast till rätt destination men det kom fram en timma tidigare. så där satt jag på valladolids busshållsplats med min väska och en vatteflarra. såklaaart kommer det fram en äcklig kille på 27 bast och började snacka med mig. jag fattade faktiskt det mesta och svarade på allt. det var bara det att han var nog ute efter något annat än att prata. han frågade först mig om jag ville följa med till en bar och äta. - nej tack, det är lugnt, sa jag. han insisterade men jag insisterade tillbaka. sen var det; kan jag få en puss?? - nej det får du inte. sen var det; vill du vara med på ett foto med mig? - nej tack... så höll det på i en timma tills min familj kom och hämtade mig. men först så fattade dom inte att jag var jag, för jag stod och snackade med honom. så dom gick iväg typ en kvart sen kom dom igen och räddade miiiig :D dagens pärs kände jag.
sen var det hem till dom.. klockan var ett på natten och jag ville bara sova. men nä nä, då skulle man dricka smält choklad :s så jävla äckligt. sen fick jag ringa hem till mamma.. saknar dig så mycket! SEN fick jag sova. fast sova och sova...min säng = att ligga på golvet typ så jag låg uppe i några timmar och typ..ja..lipade haha.
men det kan som sagt bara bli bättre nu. speciellt efter middagen.. fyyy faan! ärtsoppa med pasta.. jag höll seriöst på att spy och jag är inte äckelmagad. meeeeeeeeen nu måste jag la försöka snacka med dom. mamman skrämmer skiten ur mig, men systern och pappan är helt okej. dom fattar att jag är nervös som ett vrak och det säger jag hela tiden också.
men smsa gärna mig om ni har tillfälle för jag dör lite här borta och behöver kärlek från er.
i väntan på bussen..
väntan på buss..
oj oj oj säger jag bara. efter en tråkig och kall flygtur med massa spanjorer och ett par danskar så landade vi i madrid. den värmen som slog mig har jag aldrig känt innan! helt ofattbar. det var vindstilla och 35 grader. jag menar, klockan var ju kvart i sju! kommer nog ta ett tag och vänja sig vid detta, vilket jag kan leva med ;)
jag gick av planet och väntade på min väldigt överviktiga väska. den kom sist.. men den kom iaf:D sen hade jag ingen jävla aning om vart jag skulle rent ut sagt. jag irrade runt ett tag.. kanske 20 min haha. jag tänkte; såhär kan jag inte hålla på! så jag svalde min svenska stolthet och frågade massa människor vart t4 låg. alla sa olika och jag kände paniken komma krypande. sen testade jag att följa skyltarna; det gick åt pipsvängen det med. sen kom jag på att om jag frågade människor på spanska så kanske dom skulle fatta vad jag sa.. eftersom jag är i spanien.. haha redan seg i värmen. då gick det mycket bättre! det visade sig att jag skulle ta en buss till bussen som gick på en annan busshållsplats. skulle bara hitta den med liksom. frågade ytterligare 5 personer och sen hittade jag den. köpte vatten och en macka sen kom bussen helt timeat! färden från t1(som jag tydligen var på först) till t4 där min buss till valladolid ska gå tog 10 min. fattar ni hur stort här är?! men nu sitter jag i a f här på min vagn med min "lilla" väska och skriver. internet funkar såklart inte härute men jag skriver på anteckningar sålänge. så nu vet ni det med!:)
det är en timma kvar till bussen går och jag är typ taggad. fick en enorm självförtroende boost utav att jag hittade och frågade på spanska och FAKTISKT fattade vad dom sa, så nu känner jag mig redo. kanske var det the breakdown på flygplatsen som gjorde susen. men det var skönt såhär efteråt tycker jag faktiskt. man måste brytas ner för att kunna bygga upp nytt så att säga!
asså det är helt stört så varmt här är!! svettas ju bara man sitter still. nä men nu tror jag att jag ska kolla klart på "lejonkungen" som jag började med på planet. är förresten jättenyfiken på hur det blir hos min familj och hur dom är. men nu är jag redo!!!!
hör av mig när jag har tillfälle och möjlighet :)
adios!
på flygplatsen
har precis kommit från säkerhetskontrollen där jag som vanligt blev kroppsvisiterad. jag gillade det inte! hade precis sagt hejdå till mamma och marus sen kommer en gammal gubbe och ska ta på en...nä jag låter sjukt negativ men jag tror att det slår mig nu när jag sitter här och ser ut över flygplanen, så kommer jag verkligen vara borta ett år! det är så grymt lång tid...inte träffa någon av er. jävlar, det gör redan ont i hela mig.
jag har även kommit fram till att jag nog har världens bästa vänner och familj. så mycket kärlek som ni visat under de sista veckorna, skulle man kunna skänka till alla barn i afrika så dom skulle må bra i hela sina liv. jag uppskattar allt så mycket mer nu än innan!
haha nu sitter jag och lipar så mycket att tangenterna hänger sig och det har kommit fram en gammal gumma och frågat hur det är med mig. jag tror hon sa det iaf..hon var dansk. kanske frågade hon om vägen och jag bara nickade haha.
nu går min internettid ut snart och jag orkar inte sitta här. ska gå och dränka mina sorger. i toaletten. skoja. hehe. nä jag måste tänka på något annat, blir antagligen en muffin och lite kaffekaff!
hoppas alla har det bra där hemma. saknar er redan.
gah.
sista dagen i sverige
igår var en väldigt jobbig dag. tog farväl av alla mina underbara klasstjejer, innebandygymnasiet, pappa och jobbet. att säga hejdå till er 08spb:or sög musten ur mig. jag kommer inte fattar fören jag sitter ensam med en svettig dansk tjockis som tar upp två sätet brevid mig på planet hur mycket jag kommer sakna er! det gäller alla här hemma. känns som allt kommer komma på planet verkligen. alla känslor kommer bara rinna ur mig som räserbajs fast ur ögonen hehe. haha, tänk mig sitta där och lipa sönder.. kanske får en gratis kaka då av en naughty flygvärdinna! eller..
familjen kommer hämta mig 00.45 på lördag i valladolid eftersom jag tar bussen från madrid. TÄNK första måltiden. HAHA jag kommer sitta där och låtsas vara döv.. nä det kommer jag inte, rätt dumt. men ärligt så kommer den första måltiden nog bli den värsta. va i helvete ska vi snacka om? tänk om dom är strikta katoliker så man måste be bordsbön och om man inte gör det så blir man av med ett finger.. tänk om pappan är alkoholist och slår dom andra i familjen inkl. mig. tänk om dom inte gillar mig för att jag inte kan spanska till 110%.. tänk om jag blir mobbad och en outsider i skolan.. FY TUSAN JAG VILL INTE TÄNKA OM!!
igår sov i erica över här och hjälpte mig packa.. panik?! det kommer bli mer än 20 kg i den väskan :/ och mer än 5 kg i handbagaget.. make it work helt enkelt! fick iaf ner min klubba i väskan så jag slipper checka in specialbagage. det känns jättebra. sa hejdå till erica i morse..kändes inte lika jättebra.
idag ska jag packa packa packa, sen blir det lunch med kusinerna! stora kusin sofie är hemkommen från 7 månader i australien och anna följer med på köpet hehe.
nu ska jag stryka lite kläder och sen måste jag borsta tänderna känner jag. kanske skriver ikväll men det är inte säkert. känns som att jag är helt oberäknerlig, lever på impuls liksom! haha
några av gussilagorna
två hela dagar kvar i sverige!
det är nu två dagar kvar, jag åker på fredags morgonen. dagarna innan ska spenderas med fina människor. det blir bara hejdå-dagar vilket känns jättejobbigt om jag ska vara ärlig. men det är ju bara elva månader!! går ju lika snabbt som bolt springer (hunden bolt alltså..).
känner att jag måste börja packa imorgon, lite panik med bara 20 kg i packning.. får klä på mig som tusan så jag får plats med allt i väskan! det löser sig säkert.. eller det måste det göra haha.
tack alla som kom för den bästa hejdå-festen någonsin!
